Frisk men tar medicin

Jag har hunnit bli frisk...och förkyld när jag är hemma igen.^^ Jag har stickat loss på mitt andra par sockar. Det hjälpte inspirationen något fantastiskt när jag upptäckte hur härligt det är att ha handstickade sockar på sig. Jag hade de till och från på mig i helgen (när jag frös lite om fötterna). Sedan hade jag på mig dem igår. De var helt underbara men det är fortfarande lite för varmt för att ha stickade ullsockar, tunna men ändå. Det blev för varmt i skorna. Andra paret har jag inte riktigt färdigställt än men jag har redan börjat planera för nästa par. I samma veva så har jag också kunnat konstatera tre till inköp på symässan, jag behöver köpa ett par karbonztippar 3mm till och en kabel. Gör jag det så kan jag alltid ha ett par sockar på stickorna och jag behöver köpa enfärgat sockgarn så jag kan börja göra massa roliga mönster på dem också. Ser fram mot det.

Väldigt lång resår. Tycker om när sockor sitter ordentligt.

En häl jag verkligen tycker om. Heter yoyo heel och det var en kollega till mig som rekommenderade den.

Jag har också frigjort min blockningsyta så nu kan jag börja blocka saker hemma igen. Det är skönt. Jag brukar försöka blocka direkt efter att jag har fäst alla trådar som behöver fästas. På det sättet blir det klart och jag har inte plats för att ha en jättehög med saker som behöver blockas.

En annan sak som gjorde mig väldigt glad är att jag, genom mamma, har fått massa beröm för mina pärlarbeten. Det var mammas kollegor som sa det när hon hade med sig mitt jätteblingiga halsband. Det var en där som köpte det och beställde ett par örhängen till det också. De ville se mer så nu ska jag ge mamma min projektlåda med smycken så hon kan ta med sig den till sitt jobb.

De beställda örhängena.

Det är alltid jättekul att höra att man är bra på något och att man gör ett bra jobb. Några sa till henne att hon skulle säga till mig att jag måste fortsätta med det. Sådant är alltid jättekul att höra....men jag har så svårt att ta emot komplimanger. Det känns jättebra men samtidigt vill jag nästan försvinna lite...kan det bero på att jag inte tycker om att stå i centrum? Och att jag först och främst gör det jag gör för att jag tycker det är kul? Jag vet inte, men om ni ger mig beröm och ni tycker att jag är väldigt undvikande och bara rycker på axlarna åt det så vet ni varför. Jag blir väldigt glad och tycker det är jättekul MEN jag har väldigt svårt för att ta emot beröm.